Recensioner

Mentorn av Louise Björnlund

Baksidetext: «Hon vände sig om, slöt ögonen och tog ett djupt andetag för att fylla lungorna. Den skarpa smällen kom samtidigt som hon kände hur glassplitter trängde in i hennes hud. Hon visste att de var här. Hon kände hur viljan att bara skrika rakt ut mildrades av hennes rädsla. Det måste få ett slut.»

En båt hittas på drift av skärgårdsguiden Kina Bergsmed. På durken ligger en livlös kropp. Strax därefter gör dykarna som dokumenterar de vattenfyllda gruvorna på Utö en fasansfull upptäckt. Kriminalkommissarie Ewald Wermelin och kollegor från Södertörnspolisen kämpar mot tiden. Kina uppsöker området kring fyndplatsen på eget bevåg och blir iakttagen av en drönare. När hon upptäcker en film på Youtube över fyndplatsen med sig själv i huvudrollen inser hon att hon behöver vara på sin vakt.

Mentorn är en högaktuell spänningsroman om gängkriminalitet och om de krafter som härskar när hämnd och rädsla tar över. Allt med bakgrund av ett på ytan idylliskt Stockholms skärgård.

LOUISE BJÖRNLUND presenterar här tredje boken i serien Skärgårdsmorden med scener från Stockholms skärgård.

Recension: Jag fick äran att läsa Mentorn innan releasen som är den 24/9 2020. Stort tack Louise!
Mentorn är liksom andra boken i Skärgårdsmodern, Jazzkatten, fylld av spänning och härliga naturskildringar. Man kan nästan känna doften av saltvatten och tång.
Louise bygger upp spänningen som tar vändningar man minst anar. I ena stunden är jag säker på vem som är mördaren för att i nästa stund tveka för historien glider in på nya spår. Spännande från första till sista sidan!

Betyg: 4/5

Siri av Lisa Hågensen

Baksidetext: I en inte alltför avlägsen framtid försökte den uråldriga och ondskefulla rörelsen die Herrenvolk lägga Europa under sig genom att avla fram en överlägsen människoras. Men det gick om intet, mycket tack vare Whanzi, en ovanlig femtonåring som lyckades med det osannolika, och Dora, som betalade ett högt pris i sin kamp att störta die Herrenvolk. Vad händer när de goda har segrat? Europa blomstrar och gammal teknologi återupptäcks, men för ungdomarna är det inte över. Whanzi, hennes vänner och Ask, en äkta purebred från The Pure Breed Plant, tar sig norrut, upprättar en bas i Moscow Territory och startar jakten på krigsförbrytarna. Men gruppen splittras. Ask ger sig iväg på en personlig vendetta och Whanzis inre demoner driver henne från den hon älskar i en flykt som får ödesdigra konsekvenser.

Siri är den första delen i den fristående fortsättningen på dystopiserien Purebred. Det är en intensiv dark romance fylld med kärlek, svek och hämnd.

Recension: Jag älskar Lisa Hågensens böcker och inte heller Siri gjorde mig besviken. Fick den som recensionsex. av förlaget (HOI Förlag) innan boken släpptes. Jag sträckläste den! Siri är en fristående fortsättning på Purbred-serien och även om det finns mycket från den serien i Siri, tycker jag att den går bra att läsa fristående för Lisa återberättar på ett mycket bra sätt. Men jag tror man får ut mer av den om man läst Purebred-serien vilken jag också varmt kan rekommendera.
Lisa skapar enormt starka karaktärer, vissa så envisa så man har lust att skaka om dem för att få dem att lyssna. 😉 Världen hon skapat känns otroligt verklig. Det är dystert, men det finns även områden som har blommat upp vilket sätter färg och glädje i den dystra tillvaron som Whanzi, Dora och deras vänner lever i.
Kärlek, glädje, starka vänskapsband, hat och ilska blandas i en riktig bladvändare för unga vuxna.

Betyg: 5/5

O2 – gastuber, damm och andra väsentligheter av Klas Berggren

Baksidetext:

Vad gör man när dammet ligger tjockt i lägenheten, när till och med blommorna klagar på att de inte får syre?

Går ut förstås.

Det gör Elias. På gatan hittar han en syrgastub, men den är tom. På jakt efter ett ställe att fylla den hamnar han på en dansskola, och lockas nedför trappan för att påbörja en danskurs. Där finns många vackra damer; svartkjolar, gulklänningar, flätor och dubbelflätor. Elias brinner som en eld, eller också precis tvärtom; han blir kall som stål. Svartkjolen är tjejen som fascinerar honom mest, men när han ska prata med henne blir han som ett skrämt lejon. Han blir besatt av hennes krafter.

På jakt efter Svartkjolen får Elias besök av kärleksgudinnan Afrodite, dras in i sociala medier och försöker på alla sätt fylla behovet av kärleksämnet ox. Han hamnar i parallella världar där gåtan om den mystiska Svartkjolen överskuggar allt.

O2 gastuber, damm och andra väsentligheter är Klas Berggrens andra roman, en surrealistisk skildring av livet och kärleken, en roman som bjuder läsaren på ständigt nya överraskningar.

Recension: Ja, det stämmer, boken bjuder på nya överraskningar och händelser. Den tar svängningar som man inte ens kan ana. Elias är en mycket speciell peson och Klas har verkligen lyckats skapa en annorlunda karaktär som lever i en rätt annorlunda värld. Han har dammkorn i lägenheten som lever och har bildat kolonier på bl.a. möbler. Han talar med sina blommor, vilket i och för sig inte är så ovanligt, men de svarar honom också.
Boken handlar även om att kunna styra sin känslor för känslor det har Elias, starka känslor, framför allt för vissa kvinnor.

Boken är fylld med en hel del som man känner igen, jag tänker inte avslöja för mycket, men grekisk mytologi och en mycket känd saga (och film) kan jag nämna, samt sociala medier.

O2 är en bok för dig som gillar något annorlunda, roliga händelser, tankar och ja, faktiskt en del mystik.

Betyg: 3,5 / 5

Aurora – Beskyddaren av Peter Westberg

Baksidetext: Aurora, beskyddaren: När solen lyser som starkast mitt ute på Baltiska havet kan vattnet skina lika blått som bladet på en blåklint och lika klart som renaste glas.
Vattnets hemlighetsfulla mörker döljer undervattensriken på de allra djupaste och mest svåråtkomliga platserna. Sedan eoner bor där varelser vilka endast en handfull ovanjordingar har skådat och sedan överlevt för att kunna berätta om.
Nyinflyttad till Gotland från Norra Morsjön i Fagersta får Kaj Lorén en dag kontakt med en av de mystiska havsnymferna under ytan. Då förändras båda deras liv.

Peter Westberg jobbar som egenföretagare, men skriver på fritiden. Han debuterade år 2019 och Aurora, beskyddaren är hans andra bok.

Recension: Jag fick möjlighet att läsa Aurora när den bara var ett manus, men ett mycket bra sådant, och det var kul att få läsa slutversionen. Aurora – Beskyddaren är en bok som innehåller mycket. Det är inte bara en berättelse om mytomspunna havsnymfer, den tar även upp högst aktuella ämnen så som miljöförstöring och utanförskap. Att bli särbehandlad bara för att man i andras ögon är annorlunda. Att rykten sprids och spädes på vartefter när byborna inte gillar nya människor som inte är som de tycker att man ska vara. Men även stark vänskap.
Boken är spännande med starka karaktärer och mystiska lite mörka miljöer.
En fantastikbok med budskap.

Betyg: 4/5

Hallelujabröderna av Päivi Karabetian

Baksidetext: Bröderna Karlsson planerar en rånturné i Småland. När de hamnar i Helgeryd som dörrknackande mormoner väntar frälsningen på dem, vare sig de vill eller inte. Med en stor summa redovisningsskyldiga rånpengar startar bröderna sekten Hallelujabröderna för att i fred tvätta sedlarna i kollekten. Då har de inte räknat med den lokala Ica-handlaren eller den snokande kvinnan från Kammarkollegiet som vill granska Haralds egensinniga bibeltolkningar. Det kommer att behövas ett himmelskt ingripande.

Recension: När jag läst klart boken skickade jag genast en bild av den till min mamma och skrev följande: Tänk dig Tage Danielsson-tok, lite mystik, massor med kärlek och gemenskap samt humor.

För så är det. När jag läste boken hörde jag Tage Danielssons röst i huvudet och tänkte att han borde ha varit uppläsare om den blev ljudbok och han var i livet.
Hallelujabröderna är en varm, rolig och tänkvärd bok. Jag log och skrattade medan jag läste. En bok som jag varmt rekommenderar.

Betyg: 5/5

Folktro: 30 författare tolkar folktro och dess väsen.

Idag har vi en gästbloggare Päivi Karabetian, vars bok Hallelujabröderna jag just läser. Hon läst och recenserat antologin Folktro som jag själv har en novell med i. Päivi har också en blogg som som heter Så du tror du är författare.

Recension

Övernaturliga väsen kommer till liv igen

Jag har precis läst klart boken Folktro utgiven av Miramir Förlag. Boken är en antologi där trettio författare i trettioen berättelser låter oss möta mytiska varelser sprungna ur folktron. Övernaturliga väsen hoppar ut ur sidorna och överrumplar mig med sin råhet och berättar om striden mellan människor och de som har funnits sedan tidernas begynnelse.

Antologins berättelser spänner från modern tid, men här finns även berättelser som utspelar sig längre bak i tiden då tron om övernaturliga väsen var en naturlig del av vardagen. Akta dig för skogsrået, annars går det illa för dig. Jag är benägen att hålla med efter att ha läst boken Folktro.

Berättelserna följer de vanliga sägnerna och sagorna om bysar, maror, tomtar, troll, ja allt som rör sig runt människoboningar och skogarna runtomkring. Den starka tråden som binder alla historierna är att man ska hålla sig undan från dessa väsen och framför allt inte förarga dem. Ibland kan man inte skydda sig trots att man har gjort allt för att förhindra. De trollbinder och förför oss in i en bitterljuv död. Den moderna människan som inte längre lyssnar på naturens varningstecken har inte en chans att rädda sitt skinn.

Varför ska vi läsa om folktro? Det är viktigt att förstå att folktro har i alla tider hjälpt oss människor att förstå det vi inte kan förklara med våra vanliga sinnen. Att rentav stödja oss i sorgen när någon vi älskar försvunnit. Genom att sätta ord på det som har hänt i magiska termer kan vi gå vidare med våra liv.

Boken Folktro drog mig tillbaka till min barndomsvärld befolkad med troll och vättar. Den här gången såg jag det genom vuxna ögon. Berättelser som inte slutar lyckligt, för har man satt en boll i rullning så har man. Sexualiteten som slukar människor med sin passion. Människans övertro att de står över naturen. Att man måste skydda sina barn och ta vuxenansvaret tills de kan stå på sina egna ben. Att mänskligheten vilar på sköra stolpar som kan brytas av när som helst.  Att det är viktigt att samhället skyddar de svaga mot det starka. Bokens trettioen berättelser kan läsas som en metafor över människans framfart och de djupa spåren vi lämnar efter oss i naturen. Du kan också läsa dem bokstavligt, att det finns väsen där ute. Hur du som läsare vill tolka boken, som ren underhållning eller att det finns ett korn av sanning i historierna, är upp till dig. Jag rekommenderar starkt att läsa boken som fick mig att mer än en gång börja bita på naglarna och febrilt läsa vidare till upplösningen.

Författarna i antologin är:

Cecilia Larsson Kostenius
Michèle Glatthard
Sten Rosendahl
Jimmy Håkansson
Linda Broberg
Cathrin Monell
Mikael Mansén
Rikard Slapak
Susanne Wiik Ekebergh
Beatrice Lindberg
Monika Chanovian
Jens Nilsson
Emelie Beijer
Marielle Jansson
Sara Sundqvist
David Renklint
Evelinn Carlsson
Camilla Brandt
My Lemon
Linn Liljemo
Frida Gråsjö
Hannele Partanen
Annah Oj
David Rylander
Jenny Töredal
Jorun Modén
Peter Westberg
Hanna Olsson Drammeh
Olof Lindberg
Kristina Suomela Björklund

Den finns att köpa hos bl.a. Fantastikbokklubben.

Krönika över Yggdrasil: Sara av Ulrika Fjellborg

Baksidetext: Almarill kände hur någon stirrade på henne. Hon vände sig mot kammardörren och såg sin lillasyster Sara, men hon såg mycket äldre ut.
Hon bar ett spädbarn på sin arm och en ljus dimma verkade svepa runt hennes kropp. Almarill kände hur bilden blev starkare, så stark att den nästan övermannade henne.
Saras ögon var mycket sorgsna, hon såg på barnet ett ögonblick och smekte försiktigt dess kind, sedan räckte hon dem mot Almarill.
Almarill darrade i hela kroppen, det som skrämde henne mest var att Sara bar en mörkblå prästinnedräkt. En dräkt sydd i Döds egen blå ton, ämnad för en döende översteprästinna och ingen annan. Hon kände hur tårar började rinna ut för hennes kinder.
«Ja, Sara, jag ska ta hand om ditt barn, jag lovar …», viskade hon tyst och bilden löstes upp i tomma intet.

Krig skakar Ard till bristningsgränsen. Edoriens öde hänger på en skör tråd. Mitt i allt tumult står Sara och ser sitt liv passera, fångad i en värld där hon inte är mer än en ägodel. Kan hon finna sin plats och rätten att själv styra över sitt eget liv innan det är för sent?

Recension: Efter att jag avslutade Alma, del ett i Krönikan över Yggdrasil, kunde jag inte fort nog börja på nästa, Sara. Krönikan är väldigt bra och exploderar av känslor. Inte utan att jag själv blev lite småkär i en viss Tuometar ;-).
Andra delen innehåller mycket sorg och ilska och även det drar med mig så jag gnisslar tänder.
Funderar lite på att läsa om trean, som jag ju började med, innan jag kastar mig över fjärde delen i krönikan.

Betyg: 4,5 / 5

Läs även recensionerna av Alma och Embla.

Krönika över Yggdrasil: Alma av Ulrika Fjellborg

Baksidetext: De hade givits allt. En vacker plats att bo på, glädje, rikedomar, kunskap och ett evigt liv. Detta skulle vara deras så länge de antog sig den ärofyllda uppgiften att odla Livs äpplen. Men människors hjärtan är lätta att förändra och de längtar alltid efter mer. Mörkret vet, mörkret lyssnar… Till det storslagna öriket Atlanthia kom en dag en fager yngling som del i ett krigsbyte. Han viskade honungslena ord i konungens öra. Ord om makt som inte bara sträckte sig över haven, genom dimmorna, utan vidare till själva Yggdrasils hjärta. Almarill kunde knappt hålla tillbaka tårarna när hon tände rökelserna på sitt lilla altare.

«Ensamma låga, brinn av mitt hopp. För min bön över det inre havet. Det är mörkare nu, jag kan känna hur skuggan över vår konungs hjärta blir allt starkare. Gudinna, ge mig ett tecken. Visa mig vad jag måste göra.»

Detta är bok 1 i serien om Världsträdet. Kampen mellan ljuset och mörkret har börjat!  

Recension: Då jag råkat läsa den fantastiska tredje delen i serien, Embla, först, var det extra spännande att läsa om det som hände innan.
Ulrika har öven i första boken lyckats beskriva karaktärer och miljöer med ett vackert språk. Och känslorna som beskrivs är verkligen enormt starka. Man kan nästan känna hur de kommer ur boken och berör mig; kärlek, hat, sorg och ilska.

Det är tragiska öden som berör, kärlek och vänskap. Det med nordisk mytologi gör även denna till en fin bladvändare.

Betyg: 4/5

Läs gärna recensionen av Embla bok tre i serien.

Requiem på dimön av Mariette Lindstein

Baksidetext: Herrgården på Dimön, en gång hem åt en blomstrande sekt, står nu ödslig och övergiven. Två år har gått sedan den karismatiske sektledaren Franz Oswald offrade sin egen son för att rädda en ung kvinna, Julia Frisk, och själv drabbades av en stroke. Återhämtningen har varit lång och mödosam men nu är han tillbaka och mer målmedveten än någonsin. Om det inte vore för de ovälkomna känslostormar han drabbas av …

Julia jobbar som redaktionsassistent på en modetidning och vill avancera. Så dyker hennes stora chans upp: Tidningen vill ha en intervju med Franz Oswald – och han vägrar låta sig intervjuas av någon annan än Julia. Trots att alla i hennes närhet avråder henne från att träffa Franz gör hon intervjun. När han berättar att han tänker återvända till Dimön och iscensätta ett experiment han kallar «Requiem» – dödsmässan – tar hennes nyfikenhet över. Och som vanligt när Franz Oswald är inblandad spinner snart allt utom kontroll.

Recension: Requiem på dimön är som alla Mariettes böcker. Jättebra! Franz sätt får det att krypa i kroppen på mig och det han hittar på ute på Dimön är helt vansinnigt. Det är intressant att komma Franz nära inpå då vi får följa hans tankar i vartannat kapitel, men även Julia som är en mycket tuff tjej. Kanske lite väl tuff för sitt egna bästa, men hon biter ihop och visar Franz vad hon tycker och tänker.

Requiem på Dimön är en ruskig bladvändare som är svår att släppa ifrån sig.

Betyg: 5/5

Natten jag dog av Peter Erik Du Rietz

Baksidetext: Carl Cronhammer bad aldrig om den monstruösa gåva som skänkts honom, lika lite som han önskade sig den tillvaro gåvan kräver av honom. Med sin penna förmedlar han en fasansfull och brutal berättelse om sitt liv och den omättliga blodtörst som driver honom. Samtidigt är det en gripande och nervpirrande resa genom århundradena, ett äventyr om ett löst sammansatt sällskap som har varit aktivt under så lång tid att deras ursprung och historia har gått förlorade – till och med för dem själva.

Recension: En mycket bra och välskriven bok. Det märks att Peter har gjort mycket research om platserna som boken utspelar sig på. Det går nästan att höra ljuden och känna dofterna/stanken från de orter och under de tider, bl.a. London, Göteborg, under vikingatiden, som boken utspelar sig på. Så väl beskriver han dem. Carl Crohnammers historia är något för alla som älskar historia, skräck och en suverän bok.
Då jag själv bott i Göteborg, där boken utspelar sig mest, är det extra roligt att läsa om hur det såg ut då.
En bladvändare för skräckälskare!

Betyg: 5/5