Baksidetext: Under en föreläsning om Kafka ställs lektor B inför plötslig undergång. Dagen har redan börjat dåligt. På grund av en missad tvättid måste han gå till botten av underklädeslådan och välja ett par boxershorts med trasig resår. Det som borde hållas bekvämt på plats hamnar fel. Skaver. Inte ens tonerna från det mest fulländade musikaliska verk som någonsin komponerats – Das Wohltemperierte Klavier av Johan Sebastian Bach – kan återge honom balansen. I aulan, där den stundande katastrofen väntar, hörs en lätt rundgång i högtalarsystemet och skrapandet av stolar från studenterna som intar sina platser.Ormen är den åttonde delen i serien #dahlrotnovellerna. Recension: Även den åttonde novellen i Dahlrotnovellerna imponerar.…

Handling: Faktum var att blotta tanken på en hundvalp gjort min själ alldeles skvalpig av känslor, och efter en dryg vecka i det tillståndet fanns ingenting hårt eller kallt inom mig. Hela jag var en öppen kram och Lola smet in och nafsade tag i mitt hjärta innan jag ens hann fatta vad som hänt. «Du kan inte ta den hunden», sa Bobo med något som liknade sorg i rösten, «den kommer bli stor som en häst.» Valpen Lola blir snabbt tillvarons medelpunkt och Bobo bjuder allt oftare in sig själv till det nya huset. Ständigt med hälsningsfrasen Bobo är här! och en aldrig sinande svada. Bobo har något att säga…

Baksidetext: Det hela är egentligen otroligt enkelt, såväl teorin som tillvägagångsättet bygger på lyktmarulkens jaktmetod. En fisk kan klara av det. Men ändå bankar hjärtat lite fortare, lite hårdare innanför skjortbröstet medan jag klär mig. Det första steget handlar om att välja kläder. Diskret är nyckelordet. Man ska smälta in, gå ton i ton med bakgrunden, slipas av så att det inte finns någonting att lägga märke till, ingenting att minnas. Förutom själva betet, illysiet. Jag vet inte hur många gånger jag sett det på film. Småfisk som närmar sig den droppformade, svagt lysande änden på stjälken. Det pirrar lite i magen för man vet att snart kommer det. Väntan.…