Krönika över Yggdrasil – Embla av Ulrika Fjellborg

Baksidetext: Almarill tände rökelserna på sitt lilla altare och lät den aromatiska doften skölja över henne. Hennes kraft var inte stor nog att hålla flickan gömd längre. Det var dags… Tiden var inne att föra Embla hem genom dimmorna. Hon borde bara vara runt fjorton år och helt ovetande om sitt ursprung. Almarill bet sig i läppen. Flickan skulle inte vara redo att anta den roll översteprästinnan förberett åt henne, men det fanns ingen tid att förlora. Djupt ner i Ards inre har mörka krafter satts i rörelse, ett mörker som hotar att sprida sig och ta över hela Världsträdet. Embla skulle bli vikten på vågskålen som jämnade ut balansen igen, bara flickan var stark nog… Almarill suckade djupt, lät de vita runorna tankfullt rulla mellan fingrarna och viskade; «Magum av Quo, jag har ett uppdrag till dig.»

Recension: Embla är tredje boken i Krönika över Yggdrasil. Men det gjorde verkligen inget att läsa den först. Ulrika förklarar på jättebra sätt i boken att man ändå förstår vad som hänt innan.
Embla är spännande och vacker bok. Man får träffa fantastiska väsen och karaktärer i en härlig saga. Det är en riktig bladvändare och när slutet kom hade jag faktiskt tårar i ögonen. Slutscenen var så vackert skriven att jag riktigt kunde se den framför mig.
Nu väntar jag på att få läsa Alma som är den första delen och sen Sara.

Böckerna kommer ut i nya versioner på Marwa förlag.

Betyg: 4/5