Tatra av Lisa Hågensen

Baksidetext: Det är vår och spåren efter den kidnappade Siri för de sju vännerna till norra Porsaw. Under fritagningen sker en fasansfull olycka och gruppen splittras. En av dem tvingas ut på en lång resa, och finner i dess slut svar på frågor som legat dolda fram till nu. De andra fortsätter jakten på den grymma General Tarz och de två barn som tillverkades och föddes på The Pure Breed Plant. Ligger barnen till grund för ännu en elitistisk ras, eller har Tarz en ny plan på gång? Jakten för dem västerut, utan en aning om den fasa som väntar. Kommer vännernas vägar åter korsas? Överlever kärleken, och kommer uppoffringen en av dem gör rädda dem alla? Eller är allt förgäves?

Tatra är andra delen i Jakten som började med Siri, den fristående fortsättningen på dystopiserien Purebred. Det är en intensiv dark romance fylld med kärlek, svek och hämnd.

Recension: Tatra är liksom Siri väldigt spännande. Även om det var ett bra tag sen som jag läste Siri, så kommer jag snabbt in i historien och karaktärerna igen. Lisa har återigen lyckats skapa en dystopisk värld som gömmer rädsla, kärlek, ilska och glädje. Tatra är även den en bladvändare för unga vuxna.

Betyg: 5/5

Läs gärna mina recensioner av Siri, Purebred – Flykten från Olympo, Purebred – Herrefolket, Pure bred: Generalens älskarinna I och II, Hennes ögon blå och Gäld till djävulen

Fjärilen i rummet av Päivi Karabetian

Baksidetext: När Arnes tyranniska mor dör uppstår en lucka i hans invanda rutiner. Ovan vid att ta hand om sig själv trasslar han in sig i en väv av lögner. Både Arnes jobb och mentala hälsa står på spel när han jagar efter kvinnan i sin dröm.

Fjärilarna i den avlidna moderns rum bär på ett budskap. Det kan förändra Arnes liv för alltid, bara han tror på det omöjliga.

Fjärilen i rummet är en rolig, bisarr och övernaturlig kärlekshistoria.

Recension: Jag kan bara hålla med, det är en rolig, bisarr och övernaturlig kärlekshistoria. Tragikomisk. Fantastisk och alldeles … alldeles underbar!
Päivi är mästare på att skapa starka, känsliga, roliga och enastående karaktärer och historier.
Jag kan bara säga: Läs den!
Och även Halleljuabröderna.

Betyg: 5/5

Astrids resa av Pia F Davidson

Baksidetext: Astrid har gjort en klassresa, haft två äkta män och förlorat ett barn. Och trots att hon bara är drygt trettio har hon bestämt sig för att det får vara nog med romantik.

Hon vandrar runt i paradvåningen på Östermalm i Stockholm och betraktar världen utanför genom fönstren. En morgon får hon en inbjudan till lunch hos bäste vännen Petrus. Han har ett förslag som vänder upp och ner på hennes tillvaro och för henne till London.

Astrids resa utspelar sig 1893 och handlar om förvecklingar, smarta kvinnor, missförstånd och list.

Recension: Astrids resa är en söt och lustig historia. Intriger, kärlek, vänskap, bus och vackra omgivningar.
Flera karaktärer sätter sig fast och är lätta att tycka om och jag vill vara med i de vackra husen och parkerna i London.

Betyg: 4/5

Strass av Mia Bergenheim

Baksidetext: Claudia är fyrtionio år. Hon är nyss frånskild och känner sig bortkommen i tillvaron. Hon är fri som ett sommarmoln men självkänslan sviktar och rosenröda drömmar känns minst sagt pinsamma.
Mot alla odds träffar Claudia en man. Han ser ut som en grekisk gud, doftar underbart och är hetare än Red Savina-chili.
Claudia faller pladask vilket får lutherrösten i hennes inre att leva loppan. För att stå ut försöke Claudia minnas mormors ord. Ofta galopperar väninnan Sara till undsättning och det finns det få tillfällen som inte kan fixas med ett glas cava.

Romanen Strass är feelgood på hög nivå. Här finns kärlek och lust, spännande kopplingar, tjusiga hästar, anrikt porslin och goda vänners vibrerande energi.

Recension: Jag har tidigare läst I hundarnas timma av Mia och den här boken, Strass, är något helt annat. I hundarnas timma är rätt tung, Strass är lättsam och underhållande.
Jag har absolut två favoriter i boken och det är Claudia och Piet. Det är härligt att få följa dem, men även historierna om de andra karaktärerna. Allt hänger ihop i en härlig blandning av patchwork-familj, hästar, porslin, kärlek och ilska.
Mia beskriver även miljöerna underbart bra och jag får lust att besöka platserna i boken.

Betyg: 4/5

Läs gärna recensionen av I hundarnas timma.

Jag har även intervjuat Mia, läs intervjun här.

Julrosor och Berättelser i juletid

Julen är slut och jag har slängt ut julgranen idag. Jag tycker det är väldigt sorgligt för jag älskar julen. Därför tänkte jag suga på julkaramellen ett tag till genom att blogga om dessa två underbart vackra julmagasin med texter i urval av Rebecca Englund

Julrosor – våra finaste historier:
Vackra bilder till sagor och dikter av bl.a. Dan Andersson, Arthur Conan Doyle, Carl Michael Bellmann, Tove Jansson, August Strindberg.


Älskade berättelser i juletid – Stämningsfull julläsning för hela familjen:
Sagor och dikter av bl.a. Astrid Lindgren, Tage Danielsson, Dan Andersson, Viktor Rydberg, Charles Dickens

Recension: Fantastiska bilder och härliga, gamla sagor. Vad mer behöver man?


Betyg: 5/5

Under samma himmel av Camilla Davidsson

Baksidetext: Camilla Davidssons efterlängtade uppföljare till I fikonträdets skugga är äntligen här!

Leo Stemme har allt: ett garage fyllt med dyra sportbilar, stark karisma och stor framgång både hos kvinnor och i yrkeslivet. Ändå är det något som skaver. Relationen till hans två barn är allt annat än bra, han har nyligen blivit lämnad av Susanne, en kvinna han på kort tid blivit väldigt fäst vid.

För att återfå energin, och ro att skriva självbiografin som han har lovat ett förlag, har han köpt ett ensligt beläget hus med utsikt över Jämtlandsfjällen. Här ska han träna, bli kvitt tankarna på Susanne och äntligen få boken klar. Men dagarna går utan att något blir gjort och ångesten och rastlösheten växer.

I den gamla mjölkbutiken på norra Gotland har Susanne äntligen kommit till ro efter en turbulent sommar med Leo. Hon njuter av höstens intåg på ön, gärna tillsammans med Misha, flyttkarlen som kommit att bli en god vän. En dag får hon oväntat mejl från Leo. Susanne tvekar, ska hon svara eller låta saken bero? Hennes beslut får oanade konsekvenser, inte bara för henne utan för många, många fler.

Under samma himmel är en berättelse om vad som händer när det liv man byggt upp och kämpat för inte längre skänker en lycka och vad som egentligen är viktigt när livet ställs på sin spets.


Recension: Under samma himmel känns lite annorlunda än Camillas andra böcker, lite djupare, vilket inte alls är negativt. Den ger goda råd och får mig att tänka efter.
Det är fint att få följa Susanne igen även om bokens huvudperson nog är Leo mest. Han gör mig rätt irriterad ibland och jag har lust, precis som Susanne, att skaka om honom och säga åt honom att skärpa sig.
Det är inte en bok som man snabbt läser igenom även om det är en bladvändare som Camillas alla böcker är. Speciellt sista delen kändes nästan lite tung.
En bok som absolut är väl värd att läsa.

Betyg: 4/5

Första hösten – röd skymning av E.P. Uggla

Baksidetext: Fyra veckor efter utbrottet. Blomdammet har svepts upp i atmosfären och evig skymning råder i Sverige. Men de smittade jagar inte längre. De dör och förvandlas till en del av skymningslandskapet. Myndigheterna gör en kraftsamling och hoppet spirar. Sverige kan ta sig ur det här. Det är då de kala, frosttyngda trädgrenarna får onaturligt röda löv.
Första hösten: röd skymning är en fristående uppföljare till Första hösten: blå gryning. Den tar vid där Första hösten: blå gryning slutar och låter oss följa både nya och gamla karaktärer i den avslutande kampen mot den förödande smitta som blommorna för med sig.

Recension: E. P. Uggla har gjort det igen. Hon har skapat ytterligare en spännande bok som inte går att lägga ifrån sig. Fortsättningen på Blå gryning är skrämmande och har härliga karaktärer som man lätt tar till sig.
Jag läste den på sensommaren och när bladen sen började ändra färg var det med en lätt rysning jag betraktade dem. Boken stannar kvar.
En bladvändare!

Betyg: 5/5

Läs gärna recensionen av Första hösten – blå gryning också.

Aurora – Beskyddaren av Peter Westberg

Baksidetext: Aurora, beskyddaren: När solen lyser som starkast mitt ute på Baltiska havet kan vattnet skina lika blått som bladet på en blåklint och lika klart som renaste glas.
Vattnets hemlighetsfulla mörker döljer undervattensriken på de allra djupaste och mest svåråtkomliga platserna. Sedan eoner bor där varelser vilka endast en handfull ovanjordingar har skådat och sedan överlevt för att kunna berätta om.
Nyinflyttad till Gotland från Norra Morsjön i Fagersta får Kaj Lorén en dag kontakt med en av de mystiska havsnymferna under ytan. Då förändras båda deras liv.

Peter Westberg jobbar som egenföretagare, men skriver på fritiden. Han debuterade år 2019 och Aurora, beskyddaren är hans andra bok.

Recension: Jag fick möjlighet att läsa Aurora när den bara var ett manus, men ett mycket bra sådant, och det var kul att få läsa slutversionen. Aurora – Beskyddaren är en bok som innehåller mycket. Det är inte bara en berättelse om mytomspunna havsnymfer, den tar även upp högst aktuella ämnen så som miljöförstöring och utanförskap. Att bli särbehandlad bara för att man i andras ögon är annorlunda. Att rykten sprids och spädes på vartefter när byborna inte gillar nya människor som inte är som de tycker att man ska vara. Men även stark vänskap.
Boken är spännande med starka karaktärer och mystiska lite mörka miljöer.
En fantastikbok med budskap.

Betyg: 4/5

Folktro: 30 författare tolkar folktro och dess väsen.

Idag har vi en gästbloggare Päivi Karabetian, vars bok Hallelujabröderna jag just läser. Hon läst och recenserat antologin Folktro som jag själv har en novell med i. Päivi har också en blogg som som heter Så du tror du är författare.

Recension

Övernaturliga väsen kommer till liv igen

Jag har precis läst klart boken Folktro utgiven av Miramir Förlag. Boken är en antologi där trettio författare i trettioen berättelser låter oss möta mytiska varelser sprungna ur folktron. Övernaturliga väsen hoppar ut ur sidorna och överrumplar mig med sin råhet och berättar om striden mellan människor och de som har funnits sedan tidernas begynnelse.

Antologins berättelser spänner från modern tid, men här finns även berättelser som utspelar sig längre bak i tiden då tron om övernaturliga väsen var en naturlig del av vardagen. Akta dig för skogsrået, annars går det illa för dig. Jag är benägen att hålla med efter att ha läst boken Folktro.

Berättelserna följer de vanliga sägnerna och sagorna om bysar, maror, tomtar, troll, ja allt som rör sig runt människoboningar och skogarna runtomkring. Den starka tråden som binder alla historierna är att man ska hålla sig undan från dessa väsen och framför allt inte förarga dem. Ibland kan man inte skydda sig trots att man har gjort allt för att förhindra. De trollbinder och förför oss in i en bitterljuv död. Den moderna människan som inte längre lyssnar på naturens varningstecken har inte en chans att rädda sitt skinn.

Varför ska vi läsa om folktro? Det är viktigt att förstå att folktro har i alla tider hjälpt oss människor att förstå det vi inte kan förklara med våra vanliga sinnen. Att rentav stödja oss i sorgen när någon vi älskar försvunnit. Genom att sätta ord på det som har hänt i magiska termer kan vi gå vidare med våra liv.

Boken Folktro drog mig tillbaka till min barndomsvärld befolkad med troll och vättar. Den här gången såg jag det genom vuxna ögon. Berättelser som inte slutar lyckligt, för har man satt en boll i rullning så har man. Sexualiteten som slukar människor med sin passion. Människans övertro att de står över naturen. Att man måste skydda sina barn och ta vuxenansvaret tills de kan stå på sina egna ben. Att mänskligheten vilar på sköra stolpar som kan brytas av när som helst.  Att det är viktigt att samhället skyddar de svaga mot det starka. Bokens trettioen berättelser kan läsas som en metafor över människans framfart och de djupa spåren vi lämnar efter oss i naturen. Du kan också läsa dem bokstavligt, att det finns väsen där ute. Hur du som läsare vill tolka boken, som ren underhållning eller att det finns ett korn av sanning i historierna, är upp till dig. Jag rekommenderar starkt att läsa boken som fick mig att mer än en gång börja bita på naglarna och febrilt läsa vidare till upplösningen.

Författarna i antologin är:

Cecilia Larsson Kostenius
Michèle Glatthard
Sten Rosendahl
Jimmy Håkansson
Linda Broberg
Cathrin Monell
Mikael Mansén
Rikard Slapak
Susanne Wiik Ekebergh
Beatrice Lindberg
Monika Chanovian
Jens Nilsson
Emelie Beijer
Marielle Jansson
Sara Sundqvist
David Renklint
Evelinn Carlsson
Camilla Brandt
My Lemon
Linn Liljemo
Frida Gråsjö
Hannele Partanen
Annah Oj
David Rylander
Jenny Töredal
Jorun Modén
Peter Westberg
Hanna Olsson Drammeh
Olof Lindberg
Kristina Suomela Björklund

Den finns att köpa hos bl.a. Fantastikbokklubben.

Krönika över Yggdrasil: Sara av Ulrika Fjellborg

Baksidetext: Almarill kände hur någon stirrade på henne. Hon vände sig mot kammardörren och såg sin lillasyster Sara, men hon såg mycket äldre ut.
Hon bar ett spädbarn på sin arm och en ljus dimma verkade svepa runt hennes kropp. Almarill kände hur bilden blev starkare, så stark att den nästan övermannade henne.
Saras ögon var mycket sorgsna, hon såg på barnet ett ögonblick och smekte försiktigt dess kind, sedan räckte hon dem mot Almarill.
Almarill darrade i hela kroppen, det som skrämde henne mest var att Sara bar en mörkblå prästinnedräkt. En dräkt sydd i Döds egen blå ton, ämnad för en döende översteprästinna och ingen annan. Hon kände hur tårar började rinna ut för hennes kinder.
«Ja, Sara, jag ska ta hand om ditt barn, jag lovar …», viskade hon tyst och bilden löstes upp i tomma intet.

Krig skakar Ard till bristningsgränsen. Edoriens öde hänger på en skör tråd. Mitt i allt tumult står Sara och ser sitt liv passera, fångad i en värld där hon inte är mer än en ägodel. Kan hon finna sin plats och rätten att själv styra över sitt eget liv innan det är för sent?

Recension: Efter att jag avslutade Alma, del ett i Krönikan över Yggdrasil, kunde jag inte fort nog börja på nästa, Sara. Krönikan är väldigt bra och exploderar av känslor. Inte utan att jag själv blev lite småkär i en viss Tuometar ;-).
Andra delen innehåller mycket sorg och ilska och även det drar med mig så jag gnisslar tänder.
Funderar lite på att läsa om trean, som jag ju började med, innan jag kastar mig över fjärde delen i krönikan.

Betyg: 4,5 / 5

Läs även recensionerna av Alma och Embla.