Krönika över Yggdrasil: Alma av Ulrika Fjellborg

Baksidetext: De hade givits allt. En vacker plats att bo på, glädje, rikedomar, kunskap och ett evigt liv. Detta skulle vara deras så länge de antog sig den ärofyllda uppgiften att odla Livs äpplen. Men människors hjärtan är lätta att förändra och de längtar alltid efter mer. Mörkret vet, mörkret lyssnar… Till det storslagna öriket Atlanthia kom en dag en fager yngling som del i ett krigsbyte. Han viskade honungslena ord i konungens öra. Ord om makt som inte bara sträckte sig över haven, genom dimmorna, utan vidare till själva Yggdrasils hjärta. Almarill kunde knappt hålla tillbaka tårarna när hon tände rökelserna på sitt lilla altare.

«Ensamma låga, brinn av mitt hopp. För min bön över det inre havet. Det är mörkare nu, jag kan känna hur skuggan över vår konungs hjärta blir allt starkare. Gudinna, ge mig ett tecken. Visa mig vad jag måste göra.»

Detta är bok 1 i serien om Världsträdet. Kampen mellan ljuset och mörkret har börjat!  

Recension: Då jag råkat läsa den fantastiska tredje delen i serien, Embla, först, var det extra spännande att läsa om det som hände innan.
Ulrika har öven i första boken lyckats beskriva karaktärer och miljöer med ett vackert språk. Och känslorna som beskrivs är verkligen enormt starka. Man kan nästan känna hur de kommer ur boken och berör mig; kärlek, hat, sorg och ilska.

Det är tragiska öden som berör, kärlek och vänskap. Det med nordisk mytologi gör även denna till en fin bladvändare.

Betyg: 4/5

Läs gärna recensionen av Embla bok tre i serien.