Bärnstenar i vattnet av Michèle Glatthard

Baksidetext: Året är 1657. Prästens hustru dör i barnsäng och ryktena börjar spridas samma natt. Det pratas om klor och sylvassa tänder, som har slitit upp moderns mage från insidan, om horn och en kropp täckt av hårda förkolnade fjäll. Prästfrun har fött djävulens avkomma, sägs det. Men barnet som den unge lövjekarlen hittar i skogen denna natt liknar inte beskrivningen alls. Flickan har sammetsmjuka, röda lockar och nyfikna bärnstensgula ögon.
Lövjekarlen tar med sig flickan på sina vandringar och lär henne allt han kan om örter och läkeväxter. Han visar henne vägen till älvornas rike och bjuder upp henne till dans när de hör Näckens spel. Ju äldre hans Teresa blir, desto klarare blir det för dem båda att deras vägar har korsats förut, i en annan värld, en annan tid. En gång har de varit älskare, men vad väntar dem i detta liv? Medan de försöker komma underfund med sina känslor, drar häxjägarna allt närmare och snart måste lövjekarlen och Teresa fly för sina liv.

Recension: Michèle kan verkligen beskriva natur, känslor och göra starka karaktärer. Teresa och Lövjekarlen är starka personligheter och deras känslor kan man nästan ta på. Den tid som boken utspelar sig var hemsk med häxprocesserna och även detta beskriver Michèle jättebra. Det var fint att få följa Teresa och Lövjekarlen på deras vandringar, personerna de mötte och deras öden. Tidvis är det mycket sorgligt men även spännande och fullt av kärlek.

Betyg: 4/5