Handling: Faktum var att blotta tanken på en hundvalp gjort min själ alldeles skvalpig av känslor, och efter en dryg vecka i det tillståndet fanns ingenting hårt eller kallt inom mig. Hela jag var en öppen kram och Lola smet in och nafsade tag i mitt hjärta innan jag ens hann fatta vad som hänt.
„Du kan inte ta den hunden“, sa Bobo med något som liknade sorg i rösten, „den kommer bli stor som en häst.“

Valpen Lola blir snabbt tillvarons medelpunkt och Bobo bjuder allt oftare in sig själv till det nya huset. Ständigt med hälsningsfrasen Bobo är här! och en aldrig sinande svada. Bobo har något att säga om det mesta. Och han sprudlar över av åsikter och idéer om hur saker och ting ska vara: idéer som kan förgylla vilken torsdag som helst, men också få oanade konsekvenser …

Recension: Alltså den här mannen kan skriva texter. Varje gång överraskas jag av en ny svindlande historia. Var får han allt ifrån tänker jag. Livet, tror jag är svaret. För många av Mårtens noveller utspelar sig i ett normalt liv, hur folk tänker (men kanske inte alltid vågar säga) och lever. Bobo är, för mig, en tragikomisk berättelse, en fin berättelse om vänskap mellan människor och mellan människor och djur. Hur mycket ett husdjur kan komma att betyda för oss.  Ibland irriterade jag mig på Bobo, men insåg sen att han är en väldigt fin människa och vän.
Om ni inte har läst någon av Mårtens noveller ännu så gör det nu!

Betyg: 4,5 / 5

 

(Visited 50 times, 1 visits today)