Marulk, tre noveller av Mårten Dahlrot

Baksidetext: Det hela är egentligen otroligt enkelt, såväl teorin som tillvägagångsättet bygger på lyktmarulkens jaktmetod. En fisk kan klara av det. Men ändå bankar hjärtat lite fortare, lite hårdare innanför skjortbröstet medan jag klär mig.
Det första steget handlar om att välja kläder. Diskret är nyckelordet. Man ska smälta in, gå ton i ton med bakgrunden, slipas av så att det inte finns någonting att lägga märke till, ingenting att minnas. Förutom själva betet, illysiet.
Jag vet inte hur många gånger jag sett det på film. Småfisk som närmar sig den droppformade, svagt lysande änden på stjälken. Det pirrar lite i magen för man vet att snart kommer det. Väntan. Väntan. PANG! Och så är lillfisken borta och hela bildrutan fylld av en enorm mun.

Recension: Jag är ju en stor fan av Mårten Dahlrot och hans noveller. Hans texter är så bra! Även med Marulk gör han mig inte besviken även om de inte är de bästa jag har läst av honom.
Väntan: Den här novellen beskriver verkligen hur det kan kännas ibland när man är ensam hemma, allt är tyst i lägenheten / huset och man lägger märke till ljuden utanför, från grannarna, fåglarna m. m. och man vänta på något. Den är väldigt melankolisk men suveränt skriven.
Nära kanten: En tragikomisk novell, trots dess hemska slut, kunde jag inte låta bli att småle. Mer tänker jag inte avslöja.
Marulk: En otrolig jämförelse, lyktmarulkens jaktmetod och jakten på tjejer. 🙂

Betyg: 3,5 / 5