Jag ropade av Frida Hallberg

Handling:

Vilja möter en man som ger henne en chans att se att en annan verklighet är möjlig.

Med nyförälskelsens mod följer hon med honom. Men snart inser hon att hon lämnat familj och vänner i en värld som sakta men säkert utplånar sig själv. Kan hon lämna dem åt det ödet? Eller vad kan hon göra för att hjälpa dem?

En magisk relationsroman som frågar oss hur vi lever egentligen. Som tar oss med till en värld där Vinden talar och Jorden pulserar under fötterna. Där världsresenärer blir till kråkor och verkligheten inte alls behöver vara som vi kommit överens om.

Recension:

En vacker berättelse där Frida lyckats beskriva natur, känslor och omgivningar väldigt bra. Kärleken mellan Vilja och Maldin är vacker och så stark. I början blev jag lite irriterad på Vilja när hon inte trodde att Maldin var verklig. När de sen tog sig till Maldins värld beundrade jag henne för att hon var så stark och orädd, trots att hon flera gånger påpekade att hon var rädd. Det jag kanske saknade lite var att det inte fanns något som helst ont, allt var vackert, kärleksfullt och de togs emot med öppna armar. Snälla fantasi väsen och vackra djur. Men det fanns dock en hel del sorg, speciellt hos Maldins syster. Men snälla Frida, skriv en fortsättning!

Betyg 4/5